| Den 4 sep.-1996 flyttade Zack hem till mig, då var han 16 månader och jag blev hans fjärde ägare.
Jag fick honom av en kompis som inte kunde ha honom kvar pga olika anledningar.
Han var då fruktansvärt stressad och det tog lång tid att varva ner
honom
(inte så konstigt när han bytt ägare så många gånger, kanske,
och inte haft det så lätt alla gånger).
Men jag ville ge honom en chans, jag tyckte han var värd det, istället för att avlivas. Det var inte någon lätt tid vi hade tillsammans, många strider vi hade,
och många saker kom fram efter hand om olika händelser som han upplevt innan han kom till mig. Uppfödaren talade om för mig att hans första hem, där han var till han var ca 6 månader,
tog han över hela hemmet och bestämde hur som helst över familjen. Givetvis kan ju det stressa vilken liten valp som helst, då han inte är "karl
nog" (mogen) att fixa en sån situation. Han kom tillbaks till uppfödaren, och när han var ca. 8 månader kom han till min kompis.
När jag haft honom ett tag vände jag mig till en brukshundklubb för jag behövde få hjälp med "vårt problem",
det var ju inte bara Zack´s fel utan vi tillsammans hade problem,
men tyvärr måste jag säga så gick det inget vidare. Tiden gick och han var lydig och snäll, vi tränade hemma och det gick jättebra,
men så fort vi kom någon annanstans gick det inte. Jag försökte att åka till olika ställen för att miljöträna honom, jag verkligen kämpade och kämpade,
men det gick ändå inte. Jag insåg att han klarade inte av stressen som blev när det blev mycket runt omkring honom. Vi tränade lydnad, spår och uppletande för oss själva, jag ville ju iallafall aktivera honom. När han var ca. 3 1/2 år blev han stel och halt bak.
Nu börjar vår tid hos olika veterinärer. Höftledsröntgen gjordes (inga fel där inte),
blodprov för att se om det var borrelia eller
ehrlichia (inte det heller).
Han får smärtstillande och antiinflammatorik medicin, men det hjälper inte. Vi får remiss till Blå Stjärna/Göteborg till en veterinär som specialiserat sig på muskler och leder,
som även utbildat sig på att ge akupunktur.
Zack har väldigt ont i bakdelen och får därför 10 st behandlingar med akupunktur, han blir lite bättre. Nu görs ett uppehåll på ca. 1 månad, för att sedan ge akupunktur 1 gång.
Under denna månaden blir han sämre igen. Nu är vi lite mer än 1 år
senare.
Nu vill dom (veterinärerna) göra yttligare stora undersökningar på Zack,
som ska vara väldigt smärtsamma för honom, jag börjar tveka (hur mycket skall Zack vara med om i sitt liv).
Vi provar med cortison och om han inte blir bättre så tycker veterinären att vi skall göra dessa två stora undersökningarna. Under dessa två veckor med cortison förändras Zack, han som alltid var full av bus och ville leka med dom andra hundarna, sitter nu på gräsmattan och tittar på (hur likt är det en belgare som är frisk).
Zack är nu ca. 4 1/2 gammal, och jag tar det tunga beslutet att nu får det vara nog,
han skall inte lida längre. Den 21
okt-99
Jag ligger bredvid Zack på golvet när han somnar in.........det
var så tungt och jobbigt att förlora en kompis.
Foto Utställning
| 
